Allt känns ganska otroligt hopplöst just nu. Jag bara längtar tills man kommer bort här ifrån, känns som dom man känner här i närheten faktiskt är dom enda som är värda att känna. Allt bara står still här, i dalslands enda patetiska lilla småstad. Jag måste bort, snart.
Varför skriver jag ut allt jag känner här för? För medlidande? nää, jag är bara så arg så jag vill kunna titta tillbaka på när allt kändes som mest meningslöst, i världens mest opittoreska land Sverige!
Tack för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du kan få lite medlidande av mig, för jag fattar hur du menar & känner igen känslan. otroligt störande känsla! men det är inte hopplöst :D förresten är det kanske bara bra att du börjar bli taggad på att komma bort härifrån eftersom vi faktiskt har möjlighet att bosätta oss precis vart vi vill sen efter studenten & den dagen kommer va här fortare än vi hinner skrika "fyfan va vi är bra!" :O jag är också taggad på att komma bort härifrån snart.. men först ska vi ha en jäkligt rolig & bra sista termin på gymnasiet! :)
SvaraRaderaDu känner mig du, armlös, benlös men inte hopplös ;)
SvaraRaderaJaaaaa, jag ska resa, ska bara skrapa ihop lite pengar först :D
det får vi försöka ha jaaa :)