tonåren

Ibland känner man hur allt går för snabbt, hur allt bara flyger iväg och jag blir stressad utav sånt. jag menar, jag har inte bestämt vad jag ska bli när jag blir stor? Jag känner mig fortfarande som en liten jävla skitunge, men jag har ju fyllt 18, pension snart för fan !

Och ska jag vara ärlig så är det faktiskt lite läskigt, till exempel så kan ju jag gå fram till polisen när jag är stenfull och säga,
"Hej, jag heter erik andersson och jag har nyss vart på krogen och druckit mig apfull, vad kan du göra åt det?", .
Nej, det finns ju inget kul med det, det ska ju vara som back in the days, när så fort man såg en polisbil sprang man som en jävla kenyan åt alla håll och kanter, också slutade man inte springa förrän alla man kände var en jävla mil ifrån varandra utav ren rädsla för polisen.

Saknar det som en gång var, när jag var liten och jävligt töntig faktiskt, när jag blev full på föräldrarnas alkohol, sen kom smygandes hem så att föräldrarna inte skulle märka att man har druckit. Gör det fortfarande, bara för vanans skull.

förlåt för ett negativt inlägg, men det är ju så man känner sig ibland, och skriva här känns mycket bättre än någonting annat.

erik andersson, 16 år.